Fan gumman, jag saknar dig. Mina tårar bara rinner när jag tänker tillbaks på tiden, allt är borta, det ända jag har kvar är våra minnen. Du var min bästa vän, du fick mig att må bra. Du var en utav orsakerna till att jag gick upp varje dag. När jag mådde skit så fanns du alltid där för mig, du gav mig hopp och sa att allt skulle ordna sig. Vi kunde ligga och gråta långa nätter tillsammans, vi kunde klara allt bara vi hade varandra. Men nu har tiden gått, och du är ingen äkta vän för då skulle du aldrig svika mig gång på gång som du gjort nu ett antal gånger. Fan, det trodde jag aldrig, men det är sjukt att våran väskap har nått sitt slut. För jag är trött på dina jävla ursäkter hela tiden, och dina "förlåt, det ska inte hända igen" det kan du köra med någon annan för nu är jag trött på det hära, så trött. Men du får ha det bäst! Jag älskar dig föralltid. Du vet själv vem du är!